Sommaren kampanj för vaccination mot blåtunga är full gång, det läste jag nyligen någonstans. Den informationen framkallade nästan total panik i mitt system. Blåtunga, jag har missat en ny och dödlig sjukdom, tänkte jag och gick sedan runt och var allmänt nervös resten av dagen. Blåtunga låter ju onekligen ganska dramatiskt också. Men hade jag läst längre än rubriken istället för att panika så där hade jag sett att blåtunga främst drabbar får och kalvar. Typiskt mig att jaga upp mig för ingenting på det där viset. Men blåtunga kanske kan sprida sig i framtiden. Folk var ju helt hysteriska under några år på grund av den där galna kosjukan som mig veterligen uteslutande drabbade kor. Det är väl så där med det mesta man blir rädd för. Jag kommer ihåg när larmet om dioxin i matvaror gick. Under den tiden jobbade jag i en matvarubutik. Larmet och en allmänna paniken gällde främst potatischips som skulle innehålla ofantliga mängder livsfarligt dioxin. Löpsedlarna skrek om mördarchips fram och tillbaka i ungefär en vecka. Folk köpte inte en enda chipspåse under den där veckan. Men så småningom blev det tyst och chipsförsäljningen återgick snabbt till det normala. Som om ingenting hade hänt och utan att chipsinnehållet förändrades något. Intressant det där. Vore jag panikrubrikmakare skulle utan tvekan börja flagga för blåtunga redan nu.